Dora – Harry Martinson

Foto di Édouard Boubat

Sotto il cappello di paglia il cui intreccio filtrava il sole sulla tua fronte
gettavano sguardi occhi scuri come more selvatiche, infantilmente penetranti.
Silenziosamente volevi proteggere la scura pioggia di lentiggini del tuo volto.
Ma talvolta dimenticavi te stessa e ridevi.

Harry Martinson

(Traduzione di Giacomo Oreglia)

da “Venti alisei”, in “Harry Martinson, Le erbe nella Thule”, Einaudi, Torino, 1975

∗∗∗

Dora

Under hatten av strå vars flätning silade solen över din panna
blickade björnhallonmörka ögon, barnsligt borrande.
Tyst ville du försvara ditt ansiktes mörka regn av fräknar.
Men ibland glömde du dig och skrattade.

Harry Martinson

da “Passad”, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1945

I ricordi mi vedono – Tomas Tranströmer

Mar22

Foto di Jerry Uelsmann

Un mattino di giugno, troppo presto
per svegliarsi, troppo tardi per riprendere sonno.

Devo uscire nel verde gremito
di ricordi, e mi seguono con lo sguardo.

Non si vedono, si fondono totalmente
con lo sfondo, camaleonti perfetti.

Cosí vicini che li sento respirare
benché il canto degli uccelli sia assordante.

Tomas Tranströmer

(Traduzione di Maria Cristina Lombardi)

da “La piazza selvaggia”, in “Poesia dal silenzio”, Crocetti Editore, 2001

***

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kamaleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Tomas Tranströmer

da “Det Vilda torget”, Bonnier, 1983

Appello – Harry Martinson

Feb11

Foto di Tina Fersino

La luna piena risplende nel mare
e tu nel mio cuore.
La riva attende e invecchia. Tu non vieni mai.
Fugace il sentiero lunare sul mare che inghiottí
il veliero col quale a lungo avremmo vagato
condotti dal desiderio, suonando il flauto e la cetra
unendo canto e carne nell’argenteo vento.

Harry Martinson

(Traduzione di Giacomo Oreglia)

da “Le erbe nella Thule”, Einaudi, Torino, 1975

***

Anrop

Fullmånen lyser på havet,
och du i mitt hjärta.
Stranden väntar och åldras. Du kommer aldrig.
Flyktig är mänstrimmans över hav som slukat
båten med vilken vi skulle ha färdats länge
burna av åtrå, spelande flöjt och lyra
enande sång och kött i silvervinden.

Harry Martinson

da “Gräsen i Thule”, Stockholm : Bonnier, 1958

Immagine fiabesca – Lars Gustafsson

Feb7

Foto di Josef Sudek

Quel giorno blu d’autunno sbrigliato
l’aria un nuovo mare di cristallo,
e sul suo fondo i boschi e i campi,
appena mossi dal vento e inondati di luce.
Ma nel bosco di querce dov’era l’ombra
e le foglie cadevano come monete che nessuno osa toccare,
allora apparvero a briglia sciolta tre cavalieri.

Della loro meta nulla possiamo dirvi.

Lars Gustafsson

(Traduzione di Maria Cristina Lombardi)

da “Sulla ricchezza dei mondi abitati”, Crocetti Editore, 2010

∗∗∗

Sagobild

Denna dag var blå av hejdlös höst,
luften ett nytt kristalliskt hav,
och på dess botten skogarna och fälten,
knappt rörda utav vind men genomlysta.
Men genom ekskogen där skuggan fanns
och löven föll likt mynt som ingen vågar röra,
syntes då tre ryttare i sporrsträck.

Om deras mål får vi ej tala.

Lars Gustafsson

da “Ballongfararna”, Norstedt, 1962