
Dipinto di Bryce Cameron Liston
Tutti i miei castelli d’aria si sono sciolti come neve,
tutti i miei sogni defluiti come acqua,
di tutto ciò che ho amato mi rimane
un cielo azzurro e qualche pallida stella.
Il vento si muove piano tra gli alberi.
Il vuoto riposa. L’acqua è silenziosa.
Il vecchio abete sta sveglio e pensa
alla nuvola bianca baciata in sogno.
Edith Irene Södergran
(Traduzione di Piero Pollesello)
dalla rivista “Poesia”, Anno X, Aprile 1997, N. 105, Crocetti Editore
∗∗∗
Nordisk vår
Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.
Edith Irene Södergran
da “Triumf att finnas till: dikter i urval”, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1948